Mellanösternprojektet Gazakriget – Regionala reaktioner Erika Holmquist, Aras Lindh, Aron Lund, Samuel Neuman Bergenwall, Marianna ServetaFOI Memo: 8243 10 oktober 2023 Projektnummer: A12314 Godkänd av: Mike Winnerstig Texten är nedkortad/redigeradAngreppet mot Israel är bland de värsta i det hårt krigsdrabbade Israels 75-åriga historia. 1200 israeler har bekräftats döda och över 2 600 skadats. Dessutom uppges ca 150 israeler uppges ha förts till Gaza som gisslan.I israelisk media jämförs angreppen med terrorattentaten den 11 september, liksom med Oktoberkriget 1973. Vreden i Israel är påtaglig. President Isaac Herzog jämför Hamas med den så kallade Islamiska staten, IS, och kallar terroristerna för monster, ”inte människor”. Netanyahu använder en liknande terminologi och säger att Israel kommer ”att utkräva ett pris som de [Hamas] och Israels andra fiender kommer att minnas i flera decennier.”Ett historiskt misstag och ett militärstrategiskt skifteIsraeliska militära bedömare menar att attacken är ett monumentalt misslyckande på flera plan, framför allt avseende underrättelseinhämtning och -bedömning, militär strategi, samt i fråga om politiskt ledarskap.Markoperation med regimförändring?Israel svarade inledningsvis på attacken genom att förklara krig och på att återta samhällen i södra Israel och att genomföra flygangrepp i Gaza.Militära analytiker i Israel menar attTamir Hayman vid tankesmedjan Institutet för nationella säkerhetsstudier (INSS), menar att manbör ha tre mål med kriget:· att avsluta Hamas styre i Gaza,· att förstöra deras militära kapacitet, och· att frige gisslan.En markoperation får, enligt Hayman, inte vara begränsad och leda till eldupphör, men inte heller resultera i fullständig israelisk ockupation av Gazaremsan.Meir Ben Shabbat, före detta nationell säkerhetsrådgivare, rekommenderar att man skapar en 300 meter bred säkerhetszon mot Gaza och frångår idén om ”kirurgiska attacker” ochistället genomföra ett massivt angrepp och ”förstöra allt som har med Hamas att göra”, från medlemmarnas hem och regeringsbyggnader till fordon, båtar, lager, banker, institutioner. Israel bör samtidigt använda den internationella legitimiteten för att vidta ”extraordinära åtgärder”. Hamas tog över makten i Gaza 2007. Sedan dess har Israels militära strategi för att hantera rörelsen primärt varit att avskärma Gaza och avskräcka Hamas genom att bygga stängsel och upprätta sjöblockader, hitta och förstöra tunnlar, genomföra regelbundna flygangrepp, upprätthålla högteknologisk underrättelseinhämtning och att bygga upp ett effektivt luftvärn (Iron Dome) för att skjutna ned raketer. attacken inte bara förödmjukat Israel utan också försvagat dess förmåga till avskräckning, varför man måste agera mycketkraftfullt. Chuck Freilich, före detta biträdande nationell säkerhetsrådgivare, som länge förespråkat försiktighet,Israel Ziv, en pensionerad general, sade på israelisk tv att landet måste ”jämna Gaza med marken (...) det är dit vi är på väg, utan att stanna upp för mycket för att oroa oss vem som skadas. Vi har blivit förödmjukade, och vi kommer att svara. Hamas är djur.”PalestinaHändelser dagarna efter den 7 oktober var omtumlande även för palestinierna. Konflikten har fått stora humanitära och politiska efterverkningar både på palestinsk politik och för Palestinafrågan mer generellt. Det palestinska självstyre som upprättades på ockuperad mark efter Osloavtalet 1993 är sedan 2007 splittrat i två delar. På Västbanken styr den Palestinska nationella myndigheten, med säte i Ramallah. Myndigheten domineras av Fatahpartiet och dess ledare Mahmoud Abbas, som också är ordförande för Palestinska befrielseorganisationen (Palestine Liberation Organization, PLO) och president i den delvis erkända staten Palestina. Palestinska myndigheten är ekonomiskt beroende av bistånd.Abbas har övergivit PLO:s gamla strategi med väpnad kamp och försökt nå en tvåstatslösning längs 1967 års gränser genom politiska förhandlingar. Resultaten har dock varit nedslående.har fortsatt bygga ut bosättningarna på Västbanken – där den palestinska staten var tänkt att upprättas. 1967 års gränser är nu i stort sett utsuddadeoch en framstår som helt , vilket har för menar att Israel måste erövra Gaza och kullkasta Hamas styre för att upprätthålla sin avskräckning och inte ge landets fiender en möjlighet att också ta till vapen. Fredsprocessen har helt gått i stå och Israel tvåstatslösningoch fått dess strategiska framstå som ett katastrofalt misstag.och samarbete med Väst attPåsidor styr medHamas förordar fortsatt huvudsakliga stöd från, som stämplats som en terroristorganisation av många länder. Båda och undertrycker rivalernas verksamhet på sitt eget territorium.osannolikryckt undan mattan AbbasstyretGazaremsan styr Hamassatsning på förhandlingar auktoritära medel väpnad kamp och vägrar formellt erkänna Israel Palestinsk politik efter 7 oktober-attackenIsrael har genom årenGazaremsan, följt av nya vapenvilor. med iranskt stöd, men aldrig kunnat. Gruppen anses få sittmed och dess allierade påhar med åren en omfattande raketarsenal .Iran och Qatar. utkämpat flera korta konflikterHamas HamasAngreppet 2023 bryter av mot denna normalbild, vilket många palestinier tycks uppfatta som ett styrkebesked. Den bild som varit förhärskande i västliga medier, med fokus på israeliskt lidande och civila dödsoffer, avspeglas inte i palestinska och de flesta arabiska medier. Där är fokus istället på palestiniernas egna förluster.Så länge striderna pågår kommer många palestinier att vilja enas mot ockupanten, oavsett vad de normalt anser om Hamas. Den politiska effekten av detta kan bli att Hamas framstår som en visserligen brutal men ändå stark och betydelsefull grupp, i kontrast till den alltmer menlösa regeringen i Ramallah.IranBåde Hamas och Islamiska jihad ingår i den så kallade ”motståndsaxeln”, som består av Iran, Hezbollah ( Syrien, Hamas m fl) och andra väpnade aktörer i Mellanöstern som delar landets motstånd mot Israel och USA.byggt upp närma sig Israels militära övertag Iran nekartill direkt i den 7 oktober 2023, men det är välkänt att IranHamas med.inblandningHamas attack stöderpengar, krigsmateriel och teknologisk expertis För Iran spelar motståndsaxeln en viktig roll föravskräckningsförmåga. Iransk militärdoktrin innefattar ett koncept som kallasEtableringen av ett nätverk av Iranvänliga aktörer med tillgång till drönare och robotteknologi bidrar till det offensiva försvaret. Att kunna förneka all direkt inblandning i konflikter, är en genomgående iransk strategi. Istället använder Iran aktörer inom motståndsaxeln för de direkta åtgärderna.landets regionala inflytande och muslimska världen genom att inta en stark antiisraelisk position”offensivt försvar”. Hamas operation fyller sannolikt flera funktioner ur en iransk synvinkel. harlegitimitet och inflytande i denDet är troligt att Iran hoppas att Hamas spektakulära attack på Israel, och en våldsam israelisk motreaktion, ska blåsa liv i Palestinafrågan igen..Inom ramen för Saudiarabiens förhandlingar om normalisering som pågår med USA och Israel har kungadömet ställt krav som skulle ha negativa konsekvenser för Iran. Saudiarabien vill bland annat ha en formell allians med USA med försvarsgarantier, och tillgång till mer avancerade amerikanska vapensystem.Ur iransk synvinkel kan Hamas överraskningsoperation skapa en attomvärlden att “motståndsaxeln”, med Iran i spetsen, är en verklig Samtidigt är utvecklingen riskabel för Iran.medlem i motståndsaxeln och ett av sina viktigaste påtryckningsmedel gentemot Israel.Ett omfattande krig med inblandning från Hezbollah är , av samma anledning, om det inte är så att man ser goda möjligheter att kraftigt . Det kan också uppfattas som så viktigt att sabotera den israelisk-saudiska normaliseringsprocessen att Iran är redo att spela ut Hamas- och Hezbollahkorten.HezbollahLibanons statsmakt är svag och splittrad, och Hezbollah är den dominerande aktören i södra Libanon. Den libanesiska regeringen och militären har i praktiken ingen kontroll över sydgränsen. Hezbollah har fungerat som en ”stat i staten” i sina delar av Libanon, och den är. Sverige och EU betraktar Hezbollahs militära grensomFN-missionen UNIFIL står i förbindelse med båda parter och kan spela en medlande roll, men utgör för någon sida. Iran har sedan det israelisk-libanesiska kriget 2006att bygga upp en mycket omfattande raketarsenal. Hezbollah har även tillgång till drönare och taktiska ballistiska robotar.Den ömsesidiga medvetenheten om denna har sedan 2006 bidragit till en sorts terrorbalans längs gränsen, vilket har haft enhar intagit en helt har sig helt och hållet .Iranförsökt vinna möjlighetmaktfaktor.signalera till Om Israel skulle slå ut Hamas fullständigt tappar Iran en värdefull inte heller nödvändigtvis till Irans fördel försvaga Israel avsevärt starkare än den libanesiska armén en terroristorganisation. inget militärt hinder hjälpt Hezbollah eskalationsrisk konfliktavhållande effekt. Hezbollahoförsonlig politik mot Israel ochsolidariserat med HamasGruppen beskriver alla döda i konflikten som ”soldater och bosättare”, och medger inte att Israel har åsamkats civila förluster.Söndagen 8 oktober, angrep Hezbollah israeliska posteringar i Shebaaområdet, som man beskriver som ockuperat libanesiskt territorium. Enligt Hezbollah utfördes attacken ”i solidaritet med det segerrika palestinska motståndet”.Det är troligt att Hezbollah hoppas kunna hålla israeliska styrkor bundna i norr. Det är också möjligt att gruppen är villig att trappa upp konflikten.Arabiska reaktionerReaktionerna i arabvärlden var inledningsvis relativt försiktiga, även om tonen är generellt Palestinavänlig.sig till starka folkliga sympatier för den palestinskasaken, vilka Egyptenär det enda land som gränsar till Gazaremsan, förutom Israel. Den egyptiska regeringen redan 1979, även om förhållandet sedan dess ofta har varit kyligt. Landetsnuvarande ledare, president Abdelfattah el-Sisi, är starkt fientlig till den islamiströrelse, Muslimska brödraskapet, ur vilken Hamas är sprungen. Kairo måste likväl sig till en, och värdesätter sin roll somEgypten tycks även denna gång vilja inta rollen som medlare. Man har hållit tätkontakt med såväl arabiska som internationella aktörer och uppmanar båda sidor att visa återhållsamhet.JordanienJordaniens befolkning utgörs till sin majoritet av palestinska flyktingar. Landet slöt fred med Israel 1994, men relationen har ofta fått föras i skymundan på grund av den stora folkligailskan över Israels agerande. Möjligheten att upprätta en separat palestinsk stat ses som avgörande för den landets framtid.På senare år har regeringen uttryckt stor frustration över den israeliska regeringens underminerande av tvåstatslösningen. Jordanien har varnat för fortsatt våld och krävt att parterna ska visa återhållsamhet. Han har förenat detta med kritik mot ockupationen och sagt att man måste behålla fokus på en politisk lösning och långsiktig stabilitet.Förenade arabemiratenFörenade arabemiraten upprättade efter amerikansk medling normala diplomatiska förbindelser med Israel år 2020, vilket utlöste en ny våg av arabisk-israelisk normalisering. Sedan dess har landet odlat sin relation med Israel på ett mer öppet sätt än andra arabiska stater, mot bakgrund av en delad oro för Irans inflytande i regionen.Den emiratiska ledningen har också sedan många år en mycket fientlig hållning till Muslimska brödraskapet. Detta avspeglas i Abu Dhabis hållning under den nuvarande krisen. Den 8 oktober manade utrikesministeriet till fred och skydd av civila, men tog samtidigt tydligt avstånd från Hamas agerande. Raketbeskjutningen av civila områden kallades ”en farlig och omfattande Ett antal arabiska stater har genom åren – särskilt sedan 2020 – upprättat diplomatiska relationer med Israel, även om freden inte nödvändigtvis är varm och vänskaplig. Samtliga arabiska ledare har att förhålla tenderar att blossa upp i tider av konflikt. Av Israels fyra grannländer (utöver det ockuperade Palestina) har två sedan länge fred ochnormala förbindelser med Israel: Egypten sedan 1980 och Jordanien sedan 1994. Egypten slöt fred med Israelförhålla propalestinsk folkopinioninternationellt efterfrågad medlare i konflikten.upptrappning” och ministeriet uttryckte ”starkt missnöje” över kidnappningen av israeliska civila. Uttalandena sticker ut genom den direkta kritiken mot Hamas.SaudiarabienSaudiarabien överväger sedan en tid att normalisera relationerna med Israel på samma sätt som Förenade arabemiraten har gjort. Med tanke på Saudiarabiens stora inflytande i arabisk politik vore saudisk-israelisk normalisering en katastrof för den palestinska självständighetsrörelsen, men också ett hot mot Iran. Hamas angrepp kan delvis ha haft som syfte att torpedera det saudisk-israeliska närmandet. Saudiska ledare måste vårda sin ställning som väktare av islams viktigaste helgedomar och som arabisk stormakt.Det saudiska utrikesministeriet uttryckte 7 oktober i ett kortfattat uttalande sin oro över utvecklingen. Utan att fördela ansvaret mellan ”ett antal palestinska fraktioner ”och ”ockupationsstyrkorna” uppmanade man till återhållsamhet och skydd av civila. Ministeriet påminde samtidigt om kungarikets ”upprepade varningar om faran för att läget exploderar på grund av den fortsatta ockupationen och att det palestinska folket hindras från att åtnjuta sina legitima rättigheter”, och uppmanade till en tvåstatslösning.QatarQatar, som näst Iran brukar beskrivas som den viktigaste stöttepelaren för Hamas, och som ofta har haft spända relationer till Saudiarabien, Förenade arabemiraten och Egypten, har också uttalat sig i frågan. Det qatariska utrikesministeriet sade 7 oktober att man ”håller Israel ensamt ansvarigt för den pågående upptrappningen, på grund av dess ständigt pågående brott mot det palestinska rättigheter”. Man varnade för att ”dessa händelser kan bli ett svepskäl för att utlösa ett nytt oproportionerligt krig mot palestinska civila i Gaza” och underströk att Qatar fortsatt står bakom en tvåstatslösning längs 1967 års gränser.Mellanösternprojektet Israel-Libanonkriget 2024: Konfliktutveckling och regionala risker Erika Holmquist, Samuel Neuman Bergenvall, Aron LundFOI Memo: 8587. Oktober 2024. Projektnummer: A12404 Godkänd av: Mike WinnerstigKonflikten vid den israelisk-libanesiska gränsen har sjudit på låg nivå sedan oktober 2023, men blommade ut i öppet krig i september (2024). Hezbollahs generalsekreterare Hassan Nasrallah har dödats, den militära ledningen har decimerats och gruppen tycks mycket illa tilltygad. Risken för konfliktspridning och regional upptrappning är nu påtaglig.Gnistan från GazaDet krig som nu rasar i Libanon är en direkt följd av kriget i Gaza, som inleddes med att den palestinska islamiströrelsen Hamas angrep Israel för att döda civila och ta gisslan, den 7 oktober 2023. Hezbollah valde följande dag att bryta vapenvilan och inleda småskaliga attacker mot norra Israel. Israel besvarade systematiskt attackerna och började med tiden även slå till mot misstänkta mål vid gränsen mer allmänt. Hezbollah fortsatte att attackera, utifrån antagandet att gruppens raket- och robotarsenal (slags lager med robotar) skulle avskräcka Israel från större motanfall. Trots att bägge sidor huvudsakligen riktade sig mot militära mål, ledde våldsamheterna till att tiotusentals civila på båda sidor gränsen tvingades lämna sina hem.Hezbollahs agerande följde en strategi som samordnats mellan flera Iranstödda aktörer inom den Iran dominerade regionala pakt som kallar sig ”motståndsaxeln” (Iran, Hezbollah, Hamas, islamiska Jihad, Syrien m fl). Motståndsaxelns medlemmar inledde efter 7 oktober-massakern olika typer av angrepp mot Israel eller USA:s trupper i Irak och Syrien. Motståndsaxelns mål var att stödja Hamas och binda upp israeliska resurser utan att korsa tröskeln till krig, samt att skapa incitament för USA att genomdriva ett eldupphör i Gazaremsan.USA har sedan oktober 2023 givit kraftfullt stöd till Israel, samtidigt som man har motarbetat konfliktspridning och upptrappning. USA (Washington) har särskilt bekymrat sig över risken för ett storkrig mellan Israel och Iran, vilket USA skulle ha svårt att stå utanför. Libanonfronten ansågs vara en särskild riskfaktor. Dels var Hezbollah så viktigt för motståndsaxeln att Iran skulle kunna frestas att ingripa om gruppen hotades, och dels gjorde Hezbollahs förbindelselinjer (kommunikationsvägar) genom Syrien och Irak att ett krig i Libanon lätt kunde spridas regionalt.Risken att konflikterna kring Gaza skulle utmynna i ett större regionalt krig blev mycket konkret under ett par nervpirrande veckor i april 2024. Efter att Israel bombat iranska intressen i Syrien, svarade Iran med att – för första gången någonsin – gå till direkt angrepp mot Israel, genom ett storskaligt robot- och drönarangrepp. Tack vare stöd från USA och vissa väst- och arabländer lyckades Israel stoppa nästan alla projektiler (raketer).Upptrappningen till krig 2024Under sommaren 2024 började Israel lägga om sin strategi. I snabb följd dödade Israel Hezbollahs militärchef Fouad Shukr i Beirut och Hamasledaren Ismail Haniyeh i Teheran. Hezbollah svarade med ett stort raketangrepp 25 augusti. Gruppen signalerade dock samtidigt att den inte ville se ett fullt krig eller störa samtalen om eldupphör i Gaza.Den första uppenbart krigsförberedande insatsen kom 8 september, när israeliska specialstyrkor angrep en bergrumsanläggning i Syrien. Den 17 och 18 september exploderade hundratals personsökare och radiokommunikationsapparater, av modeller som användes av Hezbollah. Dödsfallen var relativt få men tusentals personer sårades. Explosioner sades också ha skett i Syrien, och bland de sårade fanns Irans ambassadör.Det israeliska säkerhetskabinettet antog samtidigt ett nytt officiellt krigsmål: att invånare i norra Israel skulle kunna återvända hem. Trupper sändes norrut och flygangreppen i Libanon trappades upp dramatiskt. Hundratusentals libaneser började fly norrut. Hezbollah svarade med tyngre raketer, men det var uppenbart att organisationen var försvagad. Den 27 september följde det angrepp i Beiruts södra förorter som dödade generalsekreteraren Hassan Nasrallah och andra Hezbollahledare, samt en iransk revolutionsgardesofficer, Abbas Nilforoushan.I början av oktober började israeliska reguljära arméförband rulla över gränsen. Hezbollah försökte efter förmåga bemöta invasionen med gerillataktik och bakhåll, och fortsatte beskjuta Israel med raketer och robotar. Den övriga motståndsaxeln trappade också upp sina attacker, men kunde inte påverka Israel - blickarna riktades därför alltmer mot Iran. Den 1 oktober avfyrade Iran minst 180 ballistiska medeldistansrobotar mot Israel. Till skillnad från i april 2024 slog nu många robotar ner i Israel, med begränsade skador. Iran förklarade att attacken utgjorde ett svar på attentaten mot Haniyeh, Nasrallah och Nilforoushan, och att målen var militära installationer. Man varnade samtidigt för att om Israel svarar militärt kommer Iran utföra ett större angrepp mot israelisk infrastruktur. Israel har dock inte låtit sig avskräckas. USA:s president Joe Biden har gjort klart att även om USA stödjer ett ”proportionerligt” israeliskt svar, vill man inte att det ska riktas mot kärnteknikprogrammet.Utifrån israelisk säkerhetsdoktrin är markinvasionerna av Gaza och Libanon primärt ett uttryck för behovet att återupprätta Israels avskräckningsförmåga, genom operationer som leder till militär seger. De exemplifierar därmed ett skifte i Israels militärstrategiska tänkande, vilket inleddes redan åren före Hamasangreppet.Under större delen av 10-talet prioriterade Israel dolda gråzonsoperationer i norr, benämnt Mabamoperationer. Dessa riktades framför allt mot Syrien, och flygvapnet och Aman spelade huvudrollerna. I Gaza använde Israel istället så kallad ”gräsklippning”, det vill säga begränsade militära operationer, helst utan markförband, för att regelbundet beskära Hamas militära förmåga.Mabamoperationerna fick utstå hård intern israelisk kritik för att de inte lyckats motverka Hizbollahs förmågeuppbyggnad och Irans växande regionala inflytande. Det bidrog till att Israel år 2020 antog ett nytt operativt koncept, ”Definitiv seger”. Hizbollah och Hamas skulle inte längre betraktas som asymmetriska hot, utan som ”raketbaserade terrorarméer”, det vill säga som “vanliga” motståndare i en konflikt. Det nya operativa konceptet innebar dessutom en återgång till en traditionell tolkning av begreppet seger. Istället för snävt begränsade mål syftade begreppet nu till att besegra motståndaren militärt.I Israel upplevs de militära åtgärderna i Gaza och Libanon hittills som framgångsrika. Det har bidragit till att landets beslutsfattare i ökad grad tycks se den pågående regionala konflikten som en möjlighet att omforma Mellanöstern i enlighet med Israels intressen. I ett tal till nationen den 28 september talade Premiärminister Benjamin Netanyahu om ett nytt krigsmål, att ”ändra maktbalansen i regionen för åratal framöver”.